Antal besökare: 55 511 st
Slätmossen Västra Samfällighetsförening

Handens och Haninges historia

Innehåll
I begynnelsen
Många teorier bakom ortsnamnet Handen
 Kommunens historia
Befolkningsutveckling
Tågförbindelser
Vägförbildelser
Bussförbindelser
Namnhistorik Vallavägen och andra gatunamn i Handen och Haninge

 

I begynnelsen

Man vet att det bodde en hel del människor i Haninge under bronsåldern. Landhöjningen efter istiden gjorde att det under loppet av bronsåldern kom fram mycket mark med bördiga jordar, våtmarker och mossar som Slätmossen hos oss, som är en del av den stora torvmosse som historiskt sträckte sig mellan Brandbergen, Handen och Jordbro. Vid järnålderns början, 400 f Kr hade man kunskap om järnframställning och tillverkade redskap i järn. I Haninge växte de stora Åby- och Jordbrogravfälten fram under många hundra år. Samhället var på väg att förändras – på väg att bli ett släktsamhälle med stormannasläkter, fattigare bönder och trälar. Under yngre järnåldern började man begrava sina döda intill gårdarna istället för på de stora bygdegravfälten i Åby och Jordbro. Det blev viktigt att visa vem som ägde marken. Stormännens familjer byggde stora gravhögar intill gårdarna där de döda fick med sig fina föremål vid begravningen. Vid början av medeltiden (1050 e. Kr) fanns i Haninge ett stort antal gårdar med anor från järnåldern. Gårdarna låg på de bördiga markerna mellan Hanvedens stora skogar och havet. Det som idag är Handen var dock vid den här tiden nästan bara obebyggd skogsmark.

 

Många teorier bakom ortsnamnet Handen

Det ovanliga ortnamnet Handen är från 1800-talets mitt och enligt en teori fanns ett torpställe med samma namn. Torpet med smedja hörde under Söderby gård och låg i ett betydande vägskäl där landsvägen mot söder delades i två riktningar, den ena gick mot Dalarö och den andra mot Nynäshamn. I vägskälet stod en vägskylt som i form av en hand pekande mot Dalarö och vissa tror att just denna bidragit till namnet. En annan teori säger att det kan ha att göra med de olika vägar som strålade ut från ”Handen” – som fingrar i olika riktningar, medan ytterligare en menar att det kan ha att göra med ordet ”Hanveden” – den stora skogen som inramar Haningebygden. Den sannolika förklaringen till namnet kommer från att bygdenamnet Hanungi (1314) har beteckningen inge/unge som efterled. Förleden kommer från skogsområdet Hanveden. Detta innehåller i sin tur hane, 'tupp av skogsfågel'. Östrahanungh finns beskrivet 1335. Numer har Haninges kommunvapen därför en tjädertupp avbildad ovanför det gula ankaret mot blå bakgrund som i sin tur symboliserar skärgårdskommunen Haninge, som med sin underbara skärgård, består av 3 600 öar, kobbar och skär. Namnkopplingen Haninge och bygdenamnet Hanungi, är ju även tydlig.

 

Kommunens historia

Kommunens område omfattade ursprungligen ursocknarna Dalarö, Muskö, Ornö, Utö, Västerhaninge och Österhaninge.
 
I dessa socknar bildades vid kommunreformen 1862 landskommuner med motsvarande namn.
 
Dalarö municipalsamhälle inrättades 22 december 1876 och upplöstes med utgången av 1951.
 
Vid kommunreformen 1952 bildades tre "storkommuner" i området: Dalarö (av de tidigare kommunerna Dalarö, Ornö och Utö), Västerhaninge (av Muskö och Västerhaninge) samt Österhaninge (oförändrad). Redan 1959 uppgick dock Dalarö landskommun i Österhaninge landskommun.
 
Järnvägens tidiga byggnation påverkar Handens och Haninges snabba utveckling, då Nynäsbanan invigdes redan 1901 mellan Älvsjö strax söder om Stockholm och Nynäshamn, se mer nedan. Vid torpet Handens närhet byggdes en station där järnvägen drogs utmed Övre Rudan. Handens järnvägsstation (som låg ca 400 m norr om dagens pendeltågsstation) hette från början Österhaninge men 1913 ändrades namnet till Handen, en indikation på att samhället med detta namn hade uppstått. Den kan även ha haft namnet Nyvreten under en kort period. 
 
Handen utvecklades snabbt till ett stationssamhälle och då Söderby gårds mark styckades av till tomter 1920 började bostadsbyggandet kring järnvägsstationen skjuta fart. Det uppfördes även flera butiker, caféer, ett Konsum och Folkets Hus. Området var bland de sista i Österhaninge att få en egen skola, denna byggdes 1924.
 
Nuvarande Haninge kommun bildades vid kommunreformen 1971 av Österhaninge och Västerhaninge landskommuner då storkommunen Haninge bildades.
 
På 1930-talet inrättades ett kommunalkontor på nuvarande Runstensvägen.
 
I samband med bildandet av kommunen Haninge 1971 flyttades kommunalkontoret med all sin verksamhet till nya Nämndhuset, det stora huset mitt i Haninge centrum, som 2016 senare blir bostadsrättföreningen Argos.
 
Kommunhuset .det tidigare Nämndhuset, flyttade sommaren 2007, till före detta Teliahuset, som därmed blev det nuvarande kommunhuset med adressen Rudsjöterrassen 2.

 

Befolkningsutveckling

Handen som först varit en lantlig idyll expanderade snart till en egen tätort. Denna hade redan 1960 uppnått 12 000 invånare, vilket fördubblades på fem år och året 1970 passerades antalet 30 000 invånare. Senhösten 2016, har Haninge 85 000 innevånare, som den 24:e största kommunen i Sverige.
 
Kommunikationerna till och från Haninge har i stor utsträckning bidragit till Haninges snabba befolkningsutveckling och är av mycket stor betydelse såväl nu som historiskt sätt. Dagligen arbetar 26000 Haningebor i någon annan kommun för närvarande. Det är nästan dubbelt så många jämfört med de Haningebor som arbetar i hemkommunen. C:a 17500 Haningebor arbetar i Stockholm. Dessutom arbetspendlar c:a 13000 personer in till Haninge dagligen.    

 

Tågförbindelser

År 1901 invigdes Nynäsbanan mellan Älvsjö strax söder och Nynäshamn. Vid torpet Handens närhet byggdes en station där järnvägen drogs utmed Övre Rudan. I Älvsjö anslöts Nynäsbanan till stambanan och tågen kunde fortsätta in till Stockholms central. Handens station hade före 1913 även namnen Nyvreten och Österhaninge station. 1986 fick döptes stationen om till Haninge Centrum men fick tillbaka namnet Handen 2006.
 
Nynäsbanan, som byggdes och drevs av SNJ/Stockholm – Nynäs – Järnvägsaktiebolag, invigdes således den 28 december 1901.  Efter besiktning av Nynäsbanan 1909 kunde hastigheten höjas till 90 km/t med de snabba ångloken. På den tiden hade ingen annan privat järnväg så hög hastighetsgräns som Nynäsbanan. Rekordet var två ”snälltåg” direkt Nynäshamn - Älvsjö som enligt sommartidtabellen 1910 körde den sträckan på 44 minuter utan stopp.
 
Ångloken eldades frän början med stenkol som förvarades på lokets tender, den lilla bränslevagn som sitter ihop med loket. Under första och andra världskrigen då stenkolet steg kraftigt i pris eldades loken med torkad mosstorv som ersättningsbränsle till kolet. Torven togs upp med torvupptagningsmaskiner och handkraft vid Slätmossen, där den torkades och transporterades med små lok till Handens station där torven förvarades i s.k. ”torvfickor”, för bränslepåfyllning.
 
Elektrifieringen genomfördes 1962. Innan dess kördes trafiken med ånglok och senare diesellok.
 
1975 öppnades genomgående pendeltågstrafik Kungsängen - Stockholm - Västerhaninge, med anslutande pendel i Västerhaninge till Nynäshamn. 
 
Vykortsbild på Handens järnvägsstation från c:a 1915 med sjön Övre Rudan i förgrunden.
Vykortsbild på Handens järnvägsstation från c:a 1915 med sjön Övre Rudan i förgrunden.

 

Vägförbindelser

Nynäsvägen, numer väg 73 fick namnet Nynäsvägen 1939 för den del som gick inom Stockholms kommun och senare. Under 1940-talet och 1950-talet hette vägen länsväg 143. Den äldsta landsvägen från Skanstull söderut var Dalarövägen som gick från Skansbron.
 
Den första kända vägsträckningen från Stockholm till Södertörn var Dalarövägen som är en av Stockholms äldre färdvägar som söderut går från Skanstull, dåvarande Skansbron, till Dalarö. Vägen började anläggas under 1600-talets första hälft. Då blev Dalarö Stockholms uthamn, fick tull, lotsstation och en ny skans, Dalarö skans, som uppfördes i sydöstra hamninloppet. Med ordet ”skans” menas en historiskt militär försvarsanläggning konstruerad i trä, sten eller i form av en jordvall, i detta fall för att skydda den svenska kustens södra inlopp mot Stockholm.
 
År 1939 beslöt Stockholms stadsfullmäktige byggandet av en högbro för Nynäsvägen över Hammarbykanalen, Skanstullsbron, samt väganslutningar till bland annat Huddingevägen norr om Gullmarsplan (Johanneshovsmotet). Den nya förbindelsen invigdes 1947, något fördröjd genom andra världskriget.
 
Åren 1961–1971 breddades vägen till sex körfält från Skanstull till Stortorpsvägen, samtidigt utfördes samtliga korsningar planskilda och vägen fick standard av stadsmotorväg. Motorvägen Gubbängen–Handen öppnades under perioden 1965–1975, och fortsättningen till Västerhaninge under 1990-talet.
 
Den 24 maj 2009 öppnades den 6 kilometer långa motorvägssträckan från trafikplats Fors till trafikplats Gryt i Haninge kommun och den 26 september samma år öppnades fortsättningen till trafikplats Överfors. Den 4 december 2010 invigdes delen Överfors – Älgviken.
 
Nynäsvägen går som motorväg mellan trafikplats Gubbängen i Stockholm och trafikplats Älgviken i Nynäshamn. Även norr om trafikplats Gubbängen är vägen mötesfri och saknar plankorsningar. Delen allra närmast Nynäshamn är landsväg.
 
Ombyggnaden till motorväg 2009 var ur trafiksäkerhetssynpunkt viktig då den tidigare på grund av stor trafikbelastning och många trafikolyckor ofta kallades ”Dödens väg mellan Västerhaninge och Nynäshamn. Den kallades så, eftersom den i decennier var en av Sveriges farligaste och mest olycksdrabbade vägar, kurvig, feldoserad och smal. Vägen är mycket tungt trafikerad, bland annat av utländska lastbilar. Varje år åker 1,6 miljoner människor till och från hamnen i Nynäshamn och färjorna till Gotland och Gdansk i Polen. Numer finns ytterligare en färjförbindelse till Lettland från Nynäshamn.
 
Trafikverket planerar en ny tvärförbindelse från E4/E20 till Södertörn/Haninge, med en förnyad vägsträckning på 20 kilometer mellan E4/E20 vid Skärholmen/Kungens kurva, via Flemingsberg till riksväg 73 vid Haninge. Vägen skall ersätta väg 259 och första planläggningsbeskrivning skall göras våren 2017. Byggstart planeras till 2020 och vägen beräknas blir klar 2026. Vägen kommer att få stor betydelse för näringslivet i Haninge och övriga Södertörn. Framtidsvy  bland all historik.

 

Bussförbindelser

Förutom järnvägsförbindelsen till Stockholm och Nynäshamn via Nynäsbanan hade Handen även bussförbindelse med södra Stockholm från och till Skanstull. Busstrafiken Stockholm - Södertörn (BSS) var en avdelning inom Järnvägsaktiebolaget Stockholm-Saltsjön (Saltsjöbanan), som 1937 tog över den busstrafik som tidigare bedrivits av Brännkyrka och Södertörns Trafikaktiebolag (BST). Den första kända bussförbindelsen mellan Skanstull (Ringvägen) Österhaninge (Handen) startade 1923
 
Bild (1953) från korsningen mellan Ringvägen och Götgatan vid Skanstull.
Bild (1953) från korsningen mellan Ringvägen och Götgatan vid Skanstull där de beigegula bussarna svänger höger söder ut på Götgatan upp mot Skanstullsbron på sin färd mot bl.a. Handen. Vi ser även en del av den välkända klotformade klockan från Ahlén & Holm (numer Åhléns söder), som invigdes den 15 november 1915.
(Historiken ovan har flera källor.)

 

Namnhistorik Vallavägen och andra gatunamn i Handen och Haninge

I dagsläget finns totalt cirka 1 300 gatu- och vägnamn inom kommunen. Därtill finns cirka 200 vägnamn som inte är i praktiskt användning till exempel ändrade eller upphävda namn och namngivna vägar som inte har blivit utbyggda. Bakgrunden till namnvalen på våra gator och vägar är många. De äldre namnen kan ofta härledas till gårdar, torp, berg, sjöar med mera, som i sin tur har namn som kanske funnits lika länge som människor bott här. Administrativt tillkomna namn tillkom i Haninge först i början av 1900-talet och från 1960-talet har bakgrunden till namnvalen ofta gått att utläsa ur olika handlingar, protokoll och beslut. Inom flera områden är namngivningen kopplat till speciella teman, så kallade ”kategorinamn”. Denna princip, som började användas på 1930-talet, har ibland ingen starkare kulturhistorisk bakgrund.
 
Vallavägen. Namn från1965. I området Handen har namngivning ofta skett inom kategorin ”Nordiska gudasagan”. Det ursprungliga namnförslaget var Valhallavägen, som följaktligen var hämtat ur detta tema. Valla syftar på en förkortad och förvrängd form av Valhalla, som ju var guden Odens borg. På grund av förväxlingsrisk med en väg i Dalarö med samma namn beslutade ett oenigt kommunalfullmäktige att ändra förslaget till det förkortade men snarlika namnet Vallavägen. Därmed gjordes också ett avsteg från namnkategorin i området.
 
En närliggande väg med samma namnbakgrund är Torvallavägen. Tor är ju åskguden, en stark och krigisk gud i den fornnordiska mytologin. Efterleden -valla syftar på en förkortad och förvrängd form av Valhalla, som ju var guden Odens borg (se även Vallavägen ovan). Torvalla sportcentrum ligger efter vägen. Den ursprungliga idrottsplatsen kallades först Södra Motorstadion och senare Slätmossens IP.
 
Fler närliggande gator till Vallavägen i Handen har även namn inom samma kategori ”Nordiska gudasagan”, Exempel på dessa är Sleipnervägen, Odenvägen, Idunvägen samt Vikingavägen i vars närhet det finns en runsten som restes under vikingatiden, (vid Kulturhuset i Haninge centrum).
 
En annan gata i vårt närområde söderut är Tuvvägen (namn från1930-talet). Vägen angränsar till ”Slätmossen” (där mossar och tuvor finns, som kan ha inspirerat namnvalet). 
 
Källa: Vägnamn i Haninge, (Haninge kommun)
Lekande barn i området. Tack för visad hänsyn!

Områdeskarta

More Reading:

www.cabaloshoes.com www.nilikinashoes.com www.nowitzkishoes.com www.schroedershoes.com www.kamanshoes.com